"Nu är alla djävla handskar kastade!" skrek hon ut. "Jag har gjort det! Äntligen! Hela byrålådan är tom!"
"Och ser ni! De flyger som konfetti överallt, alla handskar. Singlar långsamt ner till marken, som regnbågssnö".
En stund är hon tyst i betraktan av sitt verk, lyssnande till ett sakta konfettihandskerassel.
"Det är vackert. Fast jag undrar: vilka skall det bli, som plockar upp dom. Det blir väl knappast några män! I så fall bara några fega sopegubbar i tjänst".