Jag är hon och hon är jag
Anbefallen tröttheter i mängd och åter mängd
Vill ligga som ett litet flöte och vila alla vågor
Jag letar efter den tidlösa konturen varur liv och död korsar varandra, kanske kan jag skönja dem?
Nyss om längesen reste far och mor och här finns jag kvar och tar mig om hjärtat som värker saknad
Jag kliver tillbaka in i mina minnen och upplevelser
Jag kliver in i mina barndomsminnen och njuter de som en katt som sträcker på sig förnöjsamt
Mina minnesleksaker, min nalle

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin utan att känna saknad?