Fredag klockan fem och

dörren ut mot gatan står på glänt

Tänkte bara titta ut på bilarna som kör

En blick emot parkeringen 

och värmevärkets rök

och vidare bort mot det blåa

Ett år går så fort

Det är knappt jag hunnit fatta

men ändå här, just här och nu

känns det som om det faktiskt är möjligt

att kunna bli lycklig igen.

Även om sorgen ofta ligger som

en blöt filt över mitt ansikte

Men idag, är det bara blå himmel