Jag har blivit tvungen
att köpa större kläder,
för 38 är numer för litet
för tomrummet efter dig

Och bakom mina ögonlock
finns inte bara tårar,
utan även fragment av en dröm
jag drömt om och om igen.

(Och när jag vaknar
är jag fortfarande kvar i drömmen,
så under en kort sekund tror jag
att du fortfarande lever.)

Famlande försöker jag
hitta ut ur min egen dimma,
men jag snubblar på rötter
förvittrade av sorg och saknad,
och varje gång jag skrapar händerna
mot den hårda marken
finner jag det allt svårare
att se mina egna fotspår,
som leder tillbaka mot
det bättre liv jag levde förr.

Och hur lätt jag än har för att
omvandla känslor och tankar till ord,
så finns här inga skyltar
som visar mig hur jag ska gå
för att nå den rätta formuleringen
för hur mycket jag saknar dig

(Och hur mycket jag önskar
att jag kunde döda den parasit
som snabbt växte sig större inom dig.)


Jag ville se ljuset i natt.