Övre halvan av trädet
i det alltmer rodnande ljuset
då bladen långsamt faller -

en inbyggd rosornas krans
härinne -

Att möta någon
mellan ordens staplar
i ögonblickets ro
likt en spegelbild
bakom porten
som låser mig inne.

Att se
och vara sitt öga,
mitt Jag i ett Du

och längtan
att få lyftas upp
som sin moders barn
i mjuka tankevingars flykt

När vinden avtar
vid månens ankomst
har fågeln funnit fristad
bortom hitom

Ekon av duvlika tungor
är min starkaste röst

Därute ljuder rop i natten
och lågan fladdrar i min lykta
för att slutligen släcka allt.