Jag tror att jag skulle klara av att sitta
oskyldigt anklagad i polisens arrest.
Det enda obehaget som jag ser det
är att behöva äta av fängelsematen.

Jag har hört att det finns starka mediciner
mot fria fantasier i isoleringscellerna,
de brukar kunna kratsas ur väggarna
och liknar mycket mänskliga tänder, med rot och allt.

Heter man dessutom Roman Polanski
så har man regisserat en film som heter 'Hyresgästen'
som visar på att den starka medicinen
ser ut precis som en tand, med rot och allt,
samt att den finns att hitta i just väggen.

När det sedan kommer till samhällets osynliga krig
mot envar medborgare så får man försöka att se det
i sin helhet, sökandes efter det rent fragmentariskt i
de pusselbitar som utgör var dags olika upplevelser.

Ibland finns det fler bitar än som får plats i det egna
livspusslet och då har andra människor spillt över av
sina bitar på ens egen planhalva och försökt att göra
mål i ens eget liv.

Dessa individer borde tas om hand och spärras in i
en cell hos polisen, så de lär sig veta hut och få uppleva
hur det känns att vara skyldiga i sin uppenbara
oskyldiga uppsyn.

Under uppsyn kommer de då att vara och får uppleva
fängelsematen så som den tar sig ut för 'verklighetens
människor' då de lever sina inspärrade liv som
hyresgäster i mera än bara tänkta små celler.



(2011 04 07)