jag har sprungit så långt
utan att titta bakom ryggen
utan att vända

jag bestämde någonstans att det skulle vara rätt
du och jag du och jag
du

hur långt kan jag springa
innan jag kan stanna och bara finnas
på rätt sätt och vara nöjd

jag springer med dej
mot dej
till dej
för dej


och vart tog stegen vägen
som var menade för mej?

vart lämnade jag henne
jag tittar ju aldrig tillbaka
och enda vägen ut
springer jag snart förbi



och det borde kännas bra
för jag borde önska förevigt
eller hur?