så trött man kan bli på allt och alla
ord som bara vill komma ut men som bara skulle förstöra
så jag håller allt inom mig
när jag bara vill försvinna och gå i min egen värld
bryter sig någon in och liksom förstör
det är mina tankars fel
dom tröttar ut mig
varför kan inte bara allt bli som förr?
när jag hade en plats
när jag inte behövde strida för något
alla visste vart jag stod
nu vet jag inte ens det själv