I ny värld är friheten begärd
och aldrig en ömsint gåva –
det vingslag som samfällt bär upp.
Istället tas ansats och studs
i vilda fotsteg på svagas axlar
ordlösa, taniga axlar.
Må att det knakar och knäcker
när ryggarna bågnar och tyngden bräcker
i enskildes seger, där jublet släcker
den varma låga som svepte oss samman
i sörjande hand
nej, viktigast är att den driftige sträcker,
silverne fingrar
upp emot stjärnornas sagoland