Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett stjärnfalls förlorade liv...

En stjärna i oändlighetens tid faller ner mot
universums tomhet..

Det du var har löst upp av jordens mörka
djup för att alltid vara förlorad.

Den vackra stjärna du var är nu inte
längre kvar här bland oss.

En stjärnas glans som var så underbar
finns någonstans i oändlighetens djup.

Jag minns dej som en glimmande blinkande
stjärna med din strålande stjärnprakt.

Ett stjärnfalls förlorade liv finns ej mer.




Fri vers av Liza Nilsson
Läst 515 gånger
Publicerad 2006-01-11 19:51



Bookmark and Share


  Jonjovan
åh så vackert...
2006-01-15
  > Nästa text
< Föregående

Liza Nilsson
Liza Nilsson