Allt vänds omkull ... vattnet fryser till is
sommaren slockar och sluts samman i
visna löv och bortsprungen tid. Hon ler
sällan och drömmer sig längre bort ..
ta sin väska och springa tills lungorna
inte orkar andas .. åka tills det känns
tryggt igen. Där marken viskar att där
får hon stanna och där får hon slippa.
Invirad i ett ensam värld omsluten i
famnar som ber henne hållas. Bara minuter,
timmar , sekunder , dagar .. till. Men vill
hon klara av det ? Hållas och inte längre
vara flyktbenägen. Ska våga .. eller ska
hon låta allting stannas och gå sin väg.
Våga släppa tanken och låta den få
sprida sitt sken långt bakom den vägg
som nu står och hindrar möjligheter på
att få komma fram och hitta sitt allt igen.