Jag är en
av de där
nollorna som aldrig

fått känna på
det blott tänkbara
lyftet av att

bli till en
etta, å andra
sidan har jag

hört det som
att ettorna har
det ensamt där

uppe 'på toppen'.
En nolla kan
tänkas längta efter

att bli en
etta. Men vad
skall ettorna som

då längta efter?
Att bli nollor?
Kanske är de

(med andra ord)
det redan i
någon mening, känslomässigt?