Vi går genom Tierp, uppför statshusgatan, nej, vi är i Uppsala, stadsparken, hon och jag. Det är sent, runt elva halv tolv något, himlen är en arg blandning av rött och guld, gråsvarta moln klumpar ihop sig som sårskorpor över lavan. Vi går över gräsmattorna, och asfalten, på väg mot gångvägen och centrum. En samling med yngre killar sitter på gräsmattan, kanske en fem-sju stycken, de reser sig upp när vi närmar oss. Hennes grepp om min hand hårdnar, min mage knyter sig och någonstans långt bak i mitt huvud hörs en avgrundsvrål av raseri. Ljudet av ett halvdussin stiletter vars blad fälls ut klickar och väser ut i den tysta natten. Två av dem går för att skära av vår väg, de andra går rakt mot oss. Hennes andning förråder henne, jag kan inte hjälpa att visa tänderna.
Ett-två. Jag sluter min hand i ett järngrepp om hennes och börjar springa, hon hänger inte med först och jag drar henne bakom mig. Hon får fotgrepp lyckas hålla tempo.
De två slynglarna gör sig beredda på att stoppa oss och höjer sina knivar hotfullt. Hon försöker sakta ner, jag stannar inte, hennes hand försvinner ur min och jag stormar rakt mot dem. Tvivlet slår rot i deras blickar och två sekunder senare har den ena missat och den andra försöker förtvivlat få loss sin hand ur en ursinnig människas grepp.
Mucka aldrig gräl med okända människor kryp.
Handleden går sönder, brosk krossas, ledband vrids och flyger upp i armen med en smäll, ett tjut av smärta, ett kort leende, stiletten faller ofarlig ner till marken.
Han kamrat träffar honom i sidan, och ramlar omkull greppandes sitt knä, det borde inte vara böjt i den där vinkeln.
Hon springer, och jag följer henne. De andra fem börjar jaga oss. Gruset krasar under fötterna sceneriet av grönska och bark och svart järn susar förbi, och trisslotten ligger på bordet, redo att skrapas.
Ett mynt i svartnande bly ligger i handflatan, krona och klave, skalle och järnhandske.
Tumme och pekfinger börjar skrapa, överdraget flagnar av som vanligt, ett pentagram, en wiccasymbol, ett kors. Skrap skrap skrap.
Tre wiccasymboler, det ger en vinst på elvatusentrehundranitton kronor. Vad bra.
Hon snubblar, jag gör dubbelt om och sliter upp henne på fötter igen, de är mycket närmare nu, femton meter kanske. Vi springer så fort benen bär, en arm om hennes midja, skjuter henne framför. Svandammen närmar sig.
Nu kan jag äntligen köpa de där böckerna jag vill ha.. Lutar mig tillbaka från bordet, lägger händerna på bakhuvudet, olika ekonomiska planer snurrar ut ur mitt huvud, böcker, kläder, studiemateriel, konstverktyg. Ojojoj.
De stannar upp, gruset rasslar och de skriker något efter oss. Vi börjar gå mot centrum, hon gråter, jag håller henne till mig. Hon skakar i min omfamning.
Jag faller ner på knä, blodet strömmar ur såret i min mage.
Hennes skratt, hennes fördömda leende..