Vaknar upp
Ångesten är påtagligt outhärdlig
Jag greppar skinnjackan
Springer ner till parkeringen
Kör ut i ödemarken
Inga pengar
Bränner bilen
Tar mig till en äng
Det luktar kobajs
Solen glittrar
Känner mig fri
Stampar ner det höga gräset
Lägger mig ner
Sjunger
Slumrar till
En mygga surrar mig i örat
Det har mörknat en aning
Jag traskar fridfullt ner till en sjö
Det vackraste stället jag skådat
Tittar mig fascinerat omkring
Färgstarkt och harmoniskt
Vattnet glimmar
Inte en människa i syn
Jag är fri
Andas tungt
Solen går sakta ner över bergen
Jag följer den
Jag är fullkomligt närvarande
När jag vaknar vid vassen
Dagen därpå
Och en fågel stirrade
Som ingen människa någonsin vågat se på mig
Då bestämde jag mig
För att aldrig någonsin återvända