Redan medlem?
Logga in
|
to be landskapets gräns mot intigheten
del 1
vari jag står vid landskapets gräns mot intigheten; landskapet som sitter fastnålat på en sovrumsvägg.
del 2
vari jag tycker att jag är omodern och liksom förbrukad eller bara ringrostig eller övertränad i gångskolan. Med promenadskor liksom. Överpromenerad.
del 3
vari jag finner lyckan i att se det stora i det lilla, och vänder havet ryggen med håret i en släng över axeln. Fjäderboa. Klänning och en medaljong, eller brosch.
del 4
vari jag tar farväl av alla jag någonsin tänkt på, enär mitt medvetande utplånas, och alla andra med det. Jag vinkar förstrött åt er medan jag hälsar evigheten salute. Och nu får jag tårar i ögonen; så djupt ska jag sakna er. Sorti och slut.
Prosa
(Roman)
av
Catharina Edin
Läst 418 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2011-11-18 21:47
|
Nästa text
Föregående
Catharina Edin |