Ibland tar det tid för en annan människa än du själv att förstå innehållet i budskapet.
Oavsett om det är du själv som söker förmedla detta budskap eller är mottagare av detsamba.
Här ett exempel på att söka vara förmedlare av ett budskap och sedan upptäcka att det kanske bara är ett mynt med tvenne sidor, där budskapet som sökte sig till en annan människa sedan kom att studsa tillbaka likt ett eko till den vilket först sökte förmedla sitt budskap.
Här bör du alltså därför tänka dig en terapeut och dennas klient i en smula samspråk med varandra på promenad stilla promenad genom en eller annan park någonstans i vårt avlånga land, en dag vilken som helst i november tjugohundraelva omkring tiotiden.
Solen har ännu inte gått ned eller i moln och det finns fortfarande en chans till snö innan december månads obevekliga inträde blott någon vecka senare.
Det har pratats en smula om konsten att förälska sig i en annan människa, få den människa att förälska sig i sin tur och hur att komma fram till ett möjligt första möte vilket skall, men nu går jag händelserna i förväg.
Här yttrar sig då först terapeuten Gunilla och så svarar då klienten.
Sedan är det bara för en presumtiv läsare att söka hänga med i svängarna.
Terapeuten Gunilla till Klienten Agathon (fingerat namn av sekretesskäl)
- Få se nu om jag fattat saken rätt. För att kunna älska en annan människa måste jag älska mig själv?
- Ja.
- Jag är underbar.
- Vaddå?
- Jag är underbar.
- Nej. Det är den du älskar som är underbar.
- Det är ju det jag säger. Jag är underbar.
- Kan du ta det där från början?
- Jag kan bara älska en person som i mina ögon är underbar?
- Ja. Så är det.
- Och om jag måste börja med att älska mig själv först...?
- Ja. Ja. Vad är problemet?
- Det är inget problem. Jag är underbar.
- Ja men jag sade ju just att det är den du älskar som...