Utan blommor, dofter
musik, klar luft
och regn... skulle

då livet vara
så mycket värt.
Om även saknaden

varit jaget förutan
hade då livet
varit så mycket

värt. Eller är
det just ödmjukheten
inför livet då

det ger en
ett ömmande hjärta
som det går

att som se
känna, som leva?
Vad är alternativet?