Tänk dej att du har träffat den där som motsvarar alla förväntningar, den där som kompletterar dig när du inte är tillräcklig. Den där som respekterar dej för den ensliga själ du är.

Tänk dej att ni verkligen träffats. Era levnadsöden liknar varandra så ni förstår varandras behov. Allt tycks vara i fas. Vad du än säger får ett engagerat svar. Vad du än gör bejakas.

Tänk dej att ordet älska får en reell betydelse. Tänk att varje gång du får höra; - jag älskar dej! vet du exakt vad det betyder för er. Det är inte längre en tom och slentrianmässig fras.

Tänk dej att Ni längtar till nästa gång redan innan avskedskyssen svalnat. Ni vill inte släppa taget om varandra, bara fortsätta känna värmen och närheten ifrån kroppar som åtrår.

Tänk dej att Saknaden värker i varje kroppsdel, längtan kvider inombords och när du till slut ger upp och ringer får du ett leende svar att det är lika dant i andra änden.

Tänk dej att ni har hittat varandra, verkligen hittat varandra och så är det hundra mil emellan. Det finns inget inom överskådlig tid som kan förkorta de tusen kilometrarna. Det är orättvisans ansikte.