genom fönstret anar jag dom, örnvingarna.
jag rusar ut på trappan med kikaren och skådar: jovisst! örn är det, en kungsörn! sådan ser man inte varje dag! och nu sänker den sin flykt och kommer rakt mot mig, dyker, rakt mot mig, blir större och större, till sist ser jag hans öga innan han svosch sveper bort över hustaket.

hade han sett mig? ville han glädja den gamle ornitologen? "farsan har talat om dig"
fan vet.