Mardrömmen om Adolf och Eva


Ogas klantar till det
Ogas gick som vanligt till jobbet. Han jobbade på ett laboratorium som forskade i hur livet på jorden har uppkommit. Just denna dag var inte hans bästa. Han råkade blanda två kemikalier som skapade en fruktansvärd rök och luktade ruttna ägg till råga på allt. Chefen bad Ogas komma in på kontoret. Ogas tänkte att nu är det kört, nu kommer jag förlora jobbet. Chefen frågade vad som hade hänt och Ogas berättade om sitt misstag. Det var inte första gången han hade klantat till det. Chefen sade att han nog måste låta Ogas byta avdelning ett tag tills allt hade lugnat ner sig. De var sedan länge goda vänner och hade följts sida vid sida ända sedan grundskolan. Även deras familjer brukade träffas lite då och då. Detta var nog tur för Ogas, hade inte chefen varit en vän till honom hade han nog fått sparken. När arbetsdagen var slut tog han vägen om djuren i ladan, som han brukade göra när han kände sig lite nedstämd. Han knackade på dörren, men ingen öppnade. Ogas visste att det fanns en reservnyckel under mattan, som han fick använda när de inte var hemma. Han öppnade dörren och gick in, tog av sig kläderna, satte fyr i vedspisen och satte sig sedan i sin favoritfotölj för att läsa dagens tidning. Det tog inte många sekunder förrän han somnade.

Ogas mardröm del 1
Den 20 april 1889 föddes det i Österrike en liten gosse som döptes till Adolf Hitler. Hans båda föräldrar var sanna katoliker. Hans far arbetade som tulltjänsteman och hans mor var hemmafru. De var troligen dessutom nära släktingar med varandra. Adolf var en liten rar gosse ända tills han blev elva år då han kom i konflikt med sin far som ville att han skulle gå i hans fotspår, men Adolf ville bli konstnär. Han lämnade skolan utan examensbetyg på grund av att han hade tröttnat på skolan. 1907 flyttade han till Wien och försökte komma in på konstskola, men hans talang då det gällde teckning visade sig vara usel, vilket gjorde att han inte kom in på konstskolan. Han livnärde sig som konstnär fram till 1913. För att slippa Österrikisk militärtjänst flyttade Adolf till München. Strax därpå startade första världskriget och han tog värvning i tyska armén som budbärare och fick många utmärkelser för sin tapperhet i kriget. 1918 förlorade Tyskland kriget mot de allierade. Efter kriget blev Adolf inlagd på ett mentalsjukhus, förtvivlad över Tysklands nederlag. 1919 blir Adolf medlem i Tyska arbetarpartiet. Adolf höll många torgmöten och blev därigenom mycket omtyckt i partiet. Han blev ledare med fullkomlig makt för partiet 1921 och bytte namn på det till Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet.
Den 8–9 november 1923 försökte Adolf komma till makten med hjälp av en kupp (ölkällarkuppen), men försöket misslyckades och polisen stoppade nazisternas marsch genom München. 16 nazister dödades. Adolf blev själv lätt sårad och anhölls. Partiet förbjöds. I februari 1924 anklagades Adolf för högförräderi och dömdes till fem års fängelse. Han var fortfarande österrikisk medborgare men slapp att utvisas. Adolf släpptes fri redan 20 december 1924. I fängelset författade han boken Mein Kampf.
Efter att han kommit ut ur fängelset startade Adolf återuppbyggde partiet med löfte om att hålla sig inom lagens råmärken. Mellan åren 1924 och 1932 fortsatte Adolf att vinna sympatier bland det nu krisdrabbade tyska folket och den 30 januari 1933 blev han vald till rikskansler med full makt att stifta lagar och bestämma. Kort därpå förbjöd han alla andra politiska partier och förklarade att alla icke ariska, oliktänkande samt handikappade inte hade samma rättigheter som rena tyskar. Han började ta över några av länderna som gränsar till Tyskland. Efter detta försökte han överta Polen men fick nöja sig med halva på grund av att Sovjetunionen krävde hälften. Vid detta laget började alliansen tröttna på Hitlers övertagande av Europa och startade krig. Hitler satsade nu allt mer på sin krigsmakt för att vinna kriget över alliansen. Hitler lyckades att överta Danmark och Norge 1940. Efter detta lyckades han även ta Frankrike, Nederländerna, Luxemburg och Belgien, samtidigt går Italien över på Tysklands sida. Under sommaren 1941 beordrade Adolf tre miljoner soldater att invadera Sovjetunionen vilket lyckades bra tills vintern kom. De tyska soldaterna hade inte rustat sig för kylan och detta gav Sovjetunionen ett övertag. Tyskarna höll ut till 1944 då den sovjetiska armén lyckades tvinga tillbaka dem över gränsen. I juni 1944 landsteg de allierade styrkorna på stranden till Normandie för att krossa tyskarnas befästningar, denna dag kom senare att kallas för dagen D. Denna manöver pågick i två månader och slutade med att de allierade frita Paris. Under denna tid gick även Sovjetunionens armé in i tyskland på den östra sidan och höll genom sin offensiv fyra femtedelar av den tyska arméns soldater upptagna, samtidigt som de allierade rycker fram västerifrån och omöjliggör en tysk reträtt. Tyskarnas armé är nu så försvagad så att Sovjetunionen når centrala Berlin i april 1945 och där hittar de i en bunker de brända resterna av Adolf och hans älskarinna Eva Braun, vilka sägs ha begått självmord. Rester av den tyska armén fortsatte att strida på andra ställen i Europa fram till 7 maj då Tyskland villkorslöst kapitulerade.
Under andra världskriget hann Hitler mörda 11 miljoner försvarslösa människor, såväl barn som kvinnor, i sina koncentrationsläger. Under de allierades och Sovjetunionens frammarsch övertog de och stängde samtliga koncentrationsläger. Trots att Tyskland mötte stort motstånd lyckades de bomba och förstöra stora delar av Europa, däribland London som blev totalt sönderbombat. Tyskarna lyckades även sänka flera tusen handelsfartyg samt många hundra krigsskepp. Till största del berodde detta på tysklands stora ubåtsflotta.
Efter många år av politiska turer fick alla länder, som hade varit ockuperade, åter sitt självbestämmande.

Ogas mardröm del 2
Hitler hade sedan lång tid tillbaka haft en flyktplan, ifall även andra världskriget skulle gå förlorat. Denna flyktplan gick ut på att med en specialbyggd ubåt fly från Berlin via Hamburg, Cuxhaven sedan vidare till norra Frankrikes spets för att därefter åka över Atlanten till Brasilien, där Hitler i förväg hade byggt upp en bas. Med på resan skulle han givetvis ha sin kära Eva Braun som vid det här laget var gravid i tredje månaden. Eva och Adolf träffades 1930 i en fotoaffär och hade sedan dess varit ett par. Resan skulle ta cirka trettio dagar och det var bara på natten som de gick upp till ytan för att kunna använda dieselmotorerna och ladda batterierna som användes vid undervattensdrift. En av dessa stjärnklara nätter vigde kaptenen på ubåten Adolf och Eva samt att de bytte efternamn till Wulf. Adolf hade ända sedan han var liten velat heta Wulf i efternamn. Överresan till Brasilien gick smidigare än de hade räknat med. De hade haft tur när det gällde väder och inte mött några andra fartyg på resan. Kaptenen ropade i högtalaren att det nu inte var mer än tio kilometer kvar till hamnen där de skulle anlägga. Efter en stund tittade Eva ut genom fönstret och såg en enorm bergvägg komma rusande emot dem, men kaptenen saktade inte farten. Eva tittade snabbt på djupmätaren som visade på hundra meter. Ingen kan överleva på sådant djup utanför ubåten, tänkte Eva som väntade sig en kraftig kollision, då helt plötsligt en stor port öppnade sig i berget för att lika snabbt sluta sig igen bakom dem. Först nu saktade kaptenen ner farten. De befann sig i något slags kammare instängda med både en lucka bakom och en lucka framför ubåten, detta var en luftluss för att utjämna trycket i den inre hangaren. Efter en stund öppnade sig även den främre porten och ubåten gled sakta framåt, fast nu i ytläge, in i en enorm hangar. Eva kunde höra att luckan i tornet på ubåten öppnades och sval luft strömmade in.
– Kom nu, sa Adolf, entusiastisk att visa Eva huset de skulle bo i många år framöver. De klättrade ur luckan och gick ner på däcket, där de möttes av ubåtskaptenen som hälsade dem välkomna till Bas 1. Eva var fascinerad över den stora hangaren som troligen kunde rymma fyra likadana ubåtar. Adolf gick fram till en man som stod vid en hiss och hälsades med en honnör. Hissdörrarna öppnades och de klev in. De fanns inga knappar att trycka på, alla våningar hade istället lås där speciella nycklar användes för att hissen skulle nå den önskade våningen.
– Först skall vi åka upp till slottet där vi ska bo, sa Adolf och satte in nyckeln till den översta våningen och vred om. Hissen rörde sig mjukt uppåt. När de hade kommit längst upp öppnade sig dörrarna och de klev ut i någonting som såg ut som en hall. Alla tjänstefolk som jobbade på slottet stod uppradade och väntade ivrigt på att få hälsa på fru Wulf. Hon hälsade på samtliga tjänare och Adolf bad dem sedan att få bli ensamma.
- Kom ska jag visa dig runt i slottet, sa Adolf lite pojkaktigt. På väggarna hängde fantastiska konstverk av de kändaste målarna och på golvet låg mattor, som givetvis hade stulits från de stackars människor som avrättats. Väggarna var tre meter tjocka och slottet var helt gastätt. Fönstren, som liknade kyrkofönster, var flera decimeter tjocka. Förutom hissen fanns det ingen väg ut ur slottet.
- Kom ska jag visa dig till vårat sovrum. Sovrummet låg längst bort i en korridor med flera dörrar på ena sidan. Adolf öppnade dörren med sin nyckel och visade Eva in, han stängde sedan dörren efter dem. Rummet kunde ha varit taget ur vilken saga som helst och var helt fantastiskt, med en stor himmelssäng.
– Här skall du få något mycket viktigt, sa Adolf. Utan denna nyckel kan du inte röra dig fritt i slottet. Han hängde en nyckel runt hennes hals med en kedja gjord av guld och mängder av juveler.
Rummet hade ett stort fönster som var riktat ut mot havet och därtill två andra dörrar.
– Bakom den ena dörren, sa Adolf, har du toalett, badkar, dusch och sminkbord, allt vad en prinsessa kan önska sig.
– Den andra dörren, här borta, leder in till en liten inomhusträdgård med en bassäng i mitten. Bassängen är tjugofem meter lång så den borde nog räcka till, och om det är något annat du önskar är det bara att säga till. Nu ska jag låta dig vila en liten stund innan maten, själv har jag lite vikiga saker att uträtta. Jag kommer och hämtar dig om två timmar, sa han och stängde den kraftiga ekdörren efter sig.
Adolf var mycket nyfiken på hur långt forskarna hade kommit när det gällde Projekt Paradise. Han gick in i hissen och satte in nyckeln i våning åtta. Hissdörrarna stängdes och gick långsamt neråt, där den stannade på våning åtta och dörrarna öppnades. Han gick in i någonting som såg ut som en blandning av verkstad och arkitektkontor. Ingenjörerna som arbetade där var handplockade från hela världen. De som inte jobbade där frivilligt hade antingen blivit kidnappade eller så hade deras familjer blivit hotade till livet. Deras närmsta familjemedlemmar, såsom fruar, makar eller barn, fick också bo på slottet. Detta, trodde Adolf, stärkte deras arbetsvilja. Projektet hade precis börjat ta form och var än så länge på ritstadiet. Adolf gratulerade ingenjörerna till ett mycket bra arbete och alla skulle få en extra månadslön. Adolf gick åter in i hissen för att åka till våning sju där laboratoriet fanns. Laboratoriet var fullt med något som liknade akvarium, men dessa var inte avsedda för akvariefiskar. Personalen var på lunch, så han gick tillbaka till hissen.

Tiden gick och det blev dags för Evas förlossning. Förlossningen blev mycket svår, men hon födde ett litet gossebarn. Själv avled Eva på grund av en kraftig blödning som inte gick att stoppa. Sina sista ord till Adolf blev:
– Stoppa Projekt Paradise.
Evas kropp fördes till en avlägsen ö utanför Brasilien för att begravas. En guvernant utsågs till att ta hand om och se till att det lilla gossebarnet skulle få en bra uppfostran och en god undervisning. Barnet blev döpt till Klas Wulf.
Tiden gick och Klas blev större och större. När han inte fick undervisning brukade han vara hos forskarna och intresserat se på när de arbetade. De hade vid det här laget skapat fruktansvärda virus som inget levande på jorden kunde överleva. Själv var det meningen att Adolf, Klas och forskarna skulle bo på slottet tills allt liv på jorden var utrotat. Viruset skulle överleva under cirka ett år. Efter detta kunde de släppa ut sina djur som hade infångats tidigare under projektet. Alla djuren hade noggrant undersökts efter gendefekter. Adolfs dröm var en värld helt utan varelser med gendefekter. Efter att ha sett att dessa överlevde skulle alla i slottet kunna komma ut i den friska luften. Alla hus och byggnader skulle vara intakta och han kunde nu skapa sig det paradis som han så länge längtat efter.

Klas höll inte med sin pappa om att det var rätt att utrota allt liv på jorden bara för att han skulle få sitt paradis, men han vågade aldrig säga någonting till sin far. När det var undervisning var det tillsammans med de andra barnen som bodde i slottet. Klas började mer och mer umgås med en flicka som hette Lisa och som var lika som gammal som honom. Hon hade i all hemlighet berättat för Klas att hon tyckte det var fel att utrota en hel planet bara för att de skulle få ett paradis. Klas och Lisa pratade mer och mer om detta och var nu fast beslutna om att stoppa projektet, vad som än krävdes. Vid femton års ålder fick dessutom Klas reda på mammans sista ord, ”Stoppa Projekt Paradise”. De började planera hur de skulle gå till väga för att helt avsluta projektet och inte riskera att något av de virus som fanns i laboratorierna skulle läcka ut. Denna plan krävde dock att många av deras vänner skulle dö, men de skulle inte dö förgäves.
Tidigt på morgonen då alla andra sov gick de till hissen och vred på nyckeln till våningen där kassaskåpet fanns. Klas kunde kombinationen till kassaskåpet och öppnade det. De tog med sig alla dokument som handlade om Projekt Paradise och namnen på de människor som var agenter eller korrumperade människor som alla på något sätt varit delaktiga. Sedan gick de in i hissen och åkte ner till u-båtshangaren. Där var allting tyst, alla sov. Klas smög tyst som en katt in i torpedrummet där torpederna till u-båtarna förvarades. U-båtarna hade inga torpeder av utrymmesskäl, för att kunna frakta så mycket som möjligt. Vilka som var bestyckade med kärnladdningar visste Klas. Han fäste en tidsinställd bomb på en av torpederna, satte tiduret på en tid som han trodde borde räcka och låste sedan dörren efter sig. Lisa hade blockerat hissen för att ingen skulle kunna hinna stoppa dem. Nu gick de bort till den främsta av u-båtarna, öppnade luckan, gick bort till vapenskåpet och tog varsin pistol. Klas bad Lisa att smyga bort till sovavdelningen där besättningen låg och snarkade högljutt. Hon låste dörren utifrån. Klas hade varit nere i u-båtshangaren många gånger och tittat på när de skulle ut på något uppdrag. Han kunde köra u-båten lika bra som någon styrman. De stängde luckan i tornet och började sin avfärd. Först måste de igenom tryckutjämningskammaren, vilket inte var något problem för Klas att klara av. När de väl var ute ur kamrarna satte de full fart mot Europa. Lisa hade lärt sig att navigera, så hon fick sköta navigationen. När de hade kört en halvtimma kändes en kraftig stöt. Detta var slottet som sprängdes av flera atombomber som detonerade samtidigt. Allt liv inom en radie på flera kilometer gick upp i lågor. Detta var trots allt bättre än vad som hade väntat jordens befolkning om de inget hade gjort.
De fortsatte sin färd mot Europa och stannade inte förrän de var utanför Sveriges kust. Där går de upp till ytan för att faxa via ubåtens radio, alla dokument som de hade tagit med sig från slottet till alla tidningar och radio och tv stationer som de kunde komma på. Sedan skickar dom ett SOS till kustbevakningen som snabbt var på plats.

Salk överlämnar alla dokument rörande Projekt Paradise och de agenter och korrumperade politiker som använts till kustbevakningen, och ber dom att kontakta Sveriges regering för ett viktigt möte angående den atombomb som detonerat i Brasilien. Väl hos regeringen berättade Klas att han var Adolf Hitlers son och att Lisa var dotter till en av forskarna. Sedan berättade de allt de visste om Projekt Paradise, och svarade på alla frågor som ställdes. Klas och Lisa bad om att få bli svenska medborgare och få skyddad identitet, vilket de givetvis fick. De gifte sig senare och bytte namn till Salk och Asil Nebbug och fick flera barn. Deras identiteter blev aldrig kända hos pressen.

- Ogas vakna, middan är färdig!
Han vaknade med ett ryck och tänkte, fy vilken hemsk mardröm, eller var det verkligen en mardröm?.