Inte ens att gömma huvudet i sanden
brukar hjälpa. Inte mot huvudvärk.
Men giljotinens existens hjälpte makten
i Frankrike att bli av med huvudvärken.

Även revolutionens tänkta fiender blev
av med sin huvudvärk. Frånfälle är
fortfarande den störste av läkare genom
historiernas gång. Är man sjuk innan man

dör blir man av med sin sjukdom när
man dör. Lidandet stoppas och de
överlevande kan såväl arkivera resultatet
samt sluta sig samman i öppet visad sorg.

Ibland består sorgen i att frånfället kom
så sent, men då borde de förstå sig på
den som stora samt eviga sanningen i
orden 'Det är aldrig för sent'. Ibland sitter

döden på ett tåg och kan då förklara sin
frånvaro med att tåget var försenat.
Ofta nog kommer dock tåget 'i tid'
vilket väl inte glädjer många andra så

mycket som resenärerna själva. I väntan
på att livets tåg skall spåra ur o dödens tåg
skall angöra sin brygga, får man här tänka
sig att liemannen i sin ränsel har såväl

schackbräde som pjäser, kortlek till patiens
samt ett munspel att spela sina tröstande
bluestoner på. Om det inte finns en såg
med tillhörande stråke att tillgå för mer

spännande musik får väl harmonikan duga.
Det är inte alltid som även de bästa av planer
går som i lås, men hoppet lever hos oss alla
och medan vi väntar finns diverse förströelser.



(Texten har legat och vilat sig
i utkast sedan 2012 01 08)