Några förflugna tankar skakar mina grundvalar
Och förvandlar nuet till ett mörker som hotar
att kväva mig med de där känslorna
Jag inte vill ha

Jag irrar frustrerad runt i en labyrint
som oombedd lockat mig till sig
Söker efter en utväg

Jag anar det svaga ljuset i en passerande tanke
Griper den som en drunknande griper en livlina
Och drar mig med förtvivlade krafter ut i ljuset.

Du möter mig i ett strålande ljus och frågar,
–Var har du varit?
–Ingen särskild stans, svarar jag generat.

Men som en svag kvardröjande huvudvärk,
finns de där. Tankarna.
Men ni lurar mig inte en gång till...