när alla svamlar

och jag skrattar omkull
som ett urspårat lok -

utvidgas universum

tills jag inte längre ser dess väggar, bara snö
som faller tungt och krävande

inför skoldagen; inför det hopp som är just

morgondagen; redan snöklädd
som ett spetsigt berg i Himalaya

inte för att jag har infarkter
men hjärtat är tungt

innanför den grå dunjackan
som jag alltid glömmer stänga