Innanför dörren gnekar en stol.
Inte gnisslar eller knakar.
Den gnekar energiskt och protesterande då mannen vrider sig runt i den.
Med snabba dunsande steg, halvt isolerade av väggarna, går han emot dörrens insida.
Den far upp och och vinden pustar emot mig.
Suckar häpet, nästan chockat och förvånat.
Hej, vill jag säga.
Men det gör jag verkligen inte.
Nej nej, hans blick säger att han inte vill hejjas på.
Nej, för hans blick är mörk och får mig att backa.
Dunkel, suddig, oklar och svårtolkad men ändå rakt på sak.
Snabbar upp stegen som skakar huset.
Min kropp börjar vibrera i takt med dunsarna.
Duns
duns
duns
Det mjuka har övergått till hårt
det svårtokade är lättläst

boken ligger öppen, dörrens vinddrag bläddrar sidorna.

Jag glider sakta upp emot väggen, sjunker ner genom golvet och försvinner.
Vill inte läsa nästa sida för jag vet vad som väntar mig.
De svarta tryckta bokstäverna kommer bilda ord jag inte vill ska finnnas
vill inte ens de ska existera

mannens svarta blick och handen som viner genom luften.
hårt, slår den mig
hårdare, i bitar
hårdast, går sönder