Du kan tro på att du visar på saker.
En annan sak är för mig att förstå
att du gjorde det. Varpå det i sin tur

är din tur att förstå att jag trodde mig
förstå vad det var vad du gjorde. Det
är min sak att bedöma om vad jag tror

mig förstå och för dig att tro på det du
vill tro på. Sedan är det upp till något
jag inte vet eller känner till att bedöma

om någon av oss gör rätt i att sätta tro
till något alls. Men eftersom jag inte har
så lätt för att sätta tro till något alls och

jag gärna istället vill sväva i visshet hellre
än ovisshet och jag dessutom inte vet
hur du ställer dig till det hela så är förstås

också själva utgången oviss. Men en sak
vet jag och det är att när ett frö väl har
slagit rot det börjar utveckla något. Om

det sedan leder till att bli en blomma och
den blomman öppnar sig för ljuset i våra
hjärtan och i vår möjliga insiktsfullhet, ja

då kommer en tid då blomman åter måste
sluta sig för att vissna och dö. Så att andra
blommor ur denna blomma får chansen

till att med sitt frö få börja den processen
om igen. Bara att det den gången ur den
första blomman kommer så många fler

frön som får chansen att växa, blomma
och dö. Bara för att sedan ge chansen
vidare till så många fler blommor må blomma

och visa sina anleten mot den tänkta
underbart skinande och värmande sol våra
lysande hjärtan såväl som intellekt medger.