Bilar är litet som människor.
Eller som åsnor.
Ibland får en människa ångest.
Det är motigt att jobba då.
Det är då det blir fel som per automatik.
Det spelar liten roll vad man jobbar med.
Bryter ångesten ut är det bara att köra in till närmaste vägkant och fickparkera.
Om någon skulle ifrågasätta det får man förklara sig med något i den här stilen.
'Fick ångest, fick parkera här'.
Ibland är bilar kloka som åsnor.
De står hellre stilla och njuter av stillheten, naturens obönhörliga skönhet samt sin fritt lediga dag.
En del dagar vill människan sparka sin åsna till bil i sidan för att göra den mer villig till tjänstgöring.
Få saker är mera fel.
Åsnor till bilar vill höra vänliga ord, smekande tonfall, känna kärlek i luften.
De vill, kort sagt, känna sig uppskattade.
Gärna en morot, hellre än rå misshandel.
Med ropet 'Jag vill ha en kvinna', i filmen Amarcord av Federico Fellini, i minnet ser föraren av åsnan till bil ut genom vindrutan och tänker att det kanske blir regn.
Det är alltid väder, även när det mest verkar som klart.
Det är då man talar om klart väder.
(Klart skepp är en helt annan som föresteelse och meddelas via en visslande signal till sjöss ombord på ett fartyg, vilket brukar tillhöra marinen.)
Det är först när molnen hopas över moder jord som man kan undra över om det drar ihop sig till oväder.
Det vill säga när det inte skall bli något som väder alls.
Men då bedrar man sig.
Bakom ratten vet man detta.
Det kan bli regn.
Det kan bli ärtsoppa till middag.
För att inte som fläska till det hela så tänker man bakom ratten ännu inte på mat.
Skulle man trots allt tänka på mat skulle det på sin höjd vara en semla.
Eller till och med två.
Vill bilen inte starta, kanske den är törstig och vill ha soppa.
Att försöka locka en bil att starta, med att berätta om vilka goda semlor det finns här i världen (Inte ens en åsna lyssnar på det örat) är bara slöseri med energi.
Medan bilen står där och drömmer om att få fyllas med soppa, sitter åsnan till människa i förarsätet och tänker på regn.
Fast man kan tänka på semlor också.
Ibland vinner semlan dragkampen i ens inre.
Men om det börjar dugga en smula, då vinner regnet på upploppet och semlan sitter där med sitt till korta dragna strå.