Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Som ett dun...

Återigen föll jag, ned mot mörkret
Som en bottenlös brunn
Öppnade avgrunden sig under mina fötter

Sakta började jag singla nedåt
Som ett dun, sakta, försiktigt
Men alldeles tydligt nedåt

Än är det ljust runt omkring mig
Än kan en vindpust föra mig bort
Än behöver inte mörkret vinna

Så många gånger har jag upplevt det här
Så många gånger har jag tänkt: Nu är det över...
Men hoppet är starkt, kanske klarar jag mig
En gång till
Kanske kan jag flyga på de ljumma vindarna
Upp i ljuset
Kanske...




Fri vers av Peter_K65
Läst 259 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-01-29 22:49



Bookmark and Share


    ej medlem längre
mellan raderna finns det sköra..
det känsliga.. det tydliga..
det viktiga.. att bollas mellan
osäkerhet.. och hoppets trygghet..

så himla vackert beskrivet..
som ett dun...
livet är skört.. livet är vackert..
2012-01-31

  Cahaya
Igenkänningsfaktor 10... Snyggt med fjädern som metafor, och med en öppning i slutet om att det i det svartaste mörker, ändå går att skymta en strimma ljus.

Om inget annat så kommer jag och blåser på fjädern så den håller sig i luften. Kram på dig vännen <3
2012-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Peter_K65
Peter_K65