Havet stormar,
Vinden drar sig närmare in mot oss.
Mörkret segrar över allt ljus.
Livet blir plötsligt svart.
När var det dom glömde mig?
När var det jag försvann?
När blev allt tomt, och framförallt när blev jag fast i detta mörker?
Varje dag är det samma gamla visa. Ta dig ut i mörkret. Försök överleva.
Ta dig hem... Försvinn.

Jag kan inte ta mig ur det.
Hur mycket jag än skulle vilja. Så besegrar det mig.
Långa dagar, långa nätter.
Alla skrik i mitt huvud.
Skräcken från allt.
Jag är ensam.
Precis som du, döden.