nu har jag fått nog av folk

som aldrig hör av sig

människor jag haft kontakt med

när det begav sig

urskuldande ursäkter

ska hopas i staplar

folk är på varandra som

gestapokonstaplar

jag har inga

kommunikationsneuroser

men det känns besvärligt

när jag sitter och åser

tomrummet som uppstått

efter folk som försvunnit

eller också är det så

att de inte hunnit

jag vill inte kontrollera

eller domdera

undrar bara liksom när, var, hur

etcetera

inga förebråelser

men bara en fråga

uppriktiga svar kan kanske

lindra min plåga

LARZ GUSTAFSSON 6/2 2012