Om jag öppnar mina sinnen
Kommer världen till mig
Jag tar hand om mina minnen
Och förseglar dom åt dig

Jag slipper inte undan
Även om jag hoppas på
Att om jag bara blundar
Finns en lindring att få

Jag släpper aldrig taget
Fast jag önskar jag var fri
Du läser mina tankar
Kan mitt alibi

Man lägger ifrån sig nöden
står nu öppen för alla
Kvinna rycker inför döden
Önskar att tiden fick stanna

Vi reser, borstar av oss
askan som vi just sörjt
lyfter upp ditt kors
Och undrar varför du dröjt.

Nu smyger sig spiran åter
in bland församlingens drömmar
och fast jag ser hur de gråter
känner jag inte hur tårarna strömmar.

Vem vet hur det smakar
När frosten biter sig blå
Djupt inne där elden sprakar
rensar kvinnan sin tankevrå

Ett sista steg
En brukad jord
En visad väg
För stora ord.