Många nog av oss känner till öden
i andra människors lidanden
vilka först då de är nära döden
kommer upp till ytan och slåss

slår ett slag för det sköna i livet
som så strax skall vara dem berövat
de som i den allra sista kampen drivet
drar ut känslorna hos de redan sörjande

som satt de åtdragna likt hårda knopar
i livets varp, lika seglarens tågvirke
så det är först då döden sig hopar
som gråten får fritt spelrum