Själarnas Vänterum
Jag ser dina ögon
Jag ser allt
i dina ögon
I dina ögon
läser jag boken
du aldrig skrev
dikten jag aldrig fick
strofen du aldrig sjöng
Jag ser min smärta
i ditt ansikte
ensam är stark säger de
så stark
så svag
så duktig
så fel
så ensamt
att vara stark
utåt glad
jag fixar
jag ordnar
jag kan
jag ler
inåt
bubblande
av vrede och sorg
Jag känner din smärta
i mitt hjärta
Masken faller av
när vi talar
och möts i själarnas vänterum
Tiden läker alla sår
säger de som vet
men väntan är en plåga
som aldrig ligger still
Slänger du din vrede i sjön
blir det vattenringar
som sträcker sig
ända till julafton
och vem blir gladare av det?
Sår som aldrig syns
finns de?
Känner du smärtan
mer än bara min trötthet
och min sorg?
Jag vill inte vänta mer.