Jag bar på en mössa idag, följde med min mor till ett läkarhus som det tog två timmar bara att åka till, vi åt på en kines restaurang på halva vägen och så har jag varit på åhlens och köpt en cd med pianomusik av kompositen Satie, löst ut ett paket från Ginza med en jävla massa cdskivor klassisk musik till vrakpris, förmodligen för att hylla att den romantiska rullen taj tänik går i repris på bio med tre d glasögon som inte är av glas. Sedan dess har jag i tanken åkt till månen och tillbaka, tillbringat någon tid på planeten mars samt undvikit regn, härdsmältor, slagsmål och auktionsfirmor samt att bli jagad i tunnelbanan av vansinniga hundägare.Väl hemma i centrum gick jag och köpte tio pinnglass med choklad som jag i bästa pedofilstil delade ut till trumpna och intet ont anande barn under arton år, satte i mig fyra pixxor med olika innehåll och fem glas av någon vidrig cola på en restaurang med blandat rykte. Jag avslutade dagen ute med att promenera sex kilometer och på vägen hem dra fram mitt sydamerikanska indianska sugrör av bambu och skjuta alla hundars ägare som inte gick snällt i koppel, med pilar doppade i curare. Då jag kom in i porten med koden vägrade jag samtidigt att släppa in folk som ville in och själva inte visste koden, sprang alla sex trapporna upp till mitt våningsplan och låste upp dörren med åtta olika nycklar. Sparkade upp innerdörren, trampade på posten med leriga gymnastikskor och kastade mig raklång i den soffa jag har stående i hallen eftersom jag ofta är helt utsjasad då jag äntligen kommer hem. När jag vilat upp mig i cirka trettiofem minuter gick jag ut på balkongen, tog av mig alla kläder utom skorna och knäppte upp behån för att släppa frukterna fria. Där stod jag lutad över räcket och spanade ner på alla människor som gick förbi på parkgången och fick för mig att jag skulle börja kasta ner blomkrukor med vissnade blommor på var fjärde människa som passerade revy där nere. Den första som fick min hälsning var en äldre kvinna med en hatt som hade svart flor hängande ner över ansiktet. Men jag måste ha räknat fel på fallhastigheten för krukan repade bara baksidan av hennes fula gröna hatt och föll vidare ner i asfalten med ett skönt kraschande ljud. Några minuter senare kom mitt andra försök och den gången var det en kille på kanske en tjugofem år som fick en kruka mitt på styret när han stod och låste sin cykel. Ännu en miss alltså. Nej, det dög inte alls. Tredje försöket misslyckades tyvärr också det trots att målet var tillräckligt stort och bestod av en grupp på tre tjejer som precis skulle gå in i porten. Jag hade helt enkelt för bråttom och krukan föll precis framför dem. Jag hukade efter varje bomb bakom räcket och hann bara precis se resultatet innan jag duckade. Det retade mig att jag missat varje gång men så när jag beslutat mig för att nu fick det bära eller brista, lyfte jag ännu en gång krukan och vägde den i handen. Jag hade bara en kruka kvar. Men då ringde det på dörren och jag ville få det att se ut som jag var upptagen så jag gick snabbt in i köket och tog fram en burköl som jag öppnade och i en hastig klunk sköljde munnen med. Redan på tredje signalen stod jag där med ölburken i handen och pustade öl med varje andetag medan jag vred om låskolven och öppnade dörren. Det var Jehovas vittnen i form av en ung man och två damer i kanske tidiga pensionsåldern. Jag log mot dem, gjorde en inbjudande gest åt dem att gå in och sätta sig i vardagsrummets skinnmöblemang medan jag susade ut i köket för att sätta på en kanna hett. Jag nynnade för mig själv medan jag hörde spår av ett lätt mummel inifrån stora rummet. När brickan var lassad full med attiraljer och jag hällt vätskan i min stora termos bar jag ut alltsammans och satte ned brickan med en mjukhet som brukar förvåna till och med vana besökare. Jag stod upp och serverade den nyuppskurna tårtan och kakorna, varsin kopp hett, socker och kaffegrädde. Sedan satte jag mig i soffan mitt emot en av kvinnorna och log glatt. När man får så fint och talträngt besök gäller det att vara så väl frikostig som öppenhjärtigt social. Vi satt tysta en stund medan vi läppjade kopparnas innehåll, lät ta för oss av tårtan och såg uppskattande på varandra samtidigt som solen just då valde att gå ur ett skuggande moln och leta sig in genom de öppna persiennerna. Såväl den unge mannen som kvinnorna log uppskattande emot mig och berömde tårtan och kakorna med leenden och små ljud som av ren och skär njutning. Att den unge mannen lät sina ögon trava på en smula över mina bröst som toppade stod rakt ut med bara litet häng mot bålen, det tog jag bara för nyligen vaknad nyfikenhet. Jag var så tacksam över att det inte varit en husets mottagningskommité som hälsat på för att återbörda återstoden av mina blomkrukor att jag tog ännu en klunk öl och lade upp en rap i tre olika ljudlägen innan jag avslutade med ett lätt brölande. Ingen av mina tre gäster visade med en min att det var annat än vana vid ett sådant bordsskick varpå jag slappnade av ännu mera och kom att såväl skreva en smula med låren samt även lyfta mig något under stussen som för att vädra en smula för att skinnet i soffan en smula kletade fast mot huden på stjärten.
Kvinnan mitt emot mig log förstående ett alldeles utsökt leende som kom mitt hjärta att slå ett extra slag, varpå jag såg åt den unge mannens håll och då lade märke till en viss rodnad på hans ansiktshud så att de påminde en smula om äppelröda kinder. Den andra kvinnan som satt bredvid mig i soffan talade med en smula grötig röst när hon bad om receptet på den goda sockerkaka hon just gjorde sig bästa för att göra slut på. Kvar på det fatet där den först stod var så gott som renrakat. Jag hukade mig fram, bad om att få låna en penna varvid jag snabbt kastade ned några kråkfötter varvid jag sedan sköt servetten med texten på åt hennes sida till. Det var först när jag satte mig tillrätta igen som jag märkte att bröstvårtorna fått någonting vitt och lätt täckande över sig. Jag hade råkat luta mig fram över tårtan och utan att jag själv lade märke därtill något av grädde fastnat på brösten. Eftermiddagen förlöpte under stilla småprat varvid jag efter några timmar nödgades se dem resa sig som för att gå och även då, när de stod i hallen för att ta på sig sina skor som de haft artigheten att ta av sig då de kom in, så var det precis som ville de ogärna lämna lägenheten. De lyste dock upp litet extra då jag sade mig vara hemma som oftast vid samma tid den veckodag som idag var minst två gånger varje månad. Sedan gick de och jag dukade av efter dem och gick sedan för att ta mig ännu en burk öl vilken jag tog med mig in då jag gick för att tappa upp ett varmt och rogivande bad. Där låg jag sedan och sjöng snapsvisor ur ett litet häfte jag fått en gång då jag var på nyårsfest. Sedan jag noga tvättat och duschat kroppen, torkat den samt gått och lagt mig på sängen för att torka satte jag på klassisk musik på stereon och lät mig sömndrucken sakta glida in i drömmarnas rike.