hur jag är rycker
lossnar inte min själ
ur den frusna jorden

jag såg en solnedgång en gång
som var ränder på en rana
jag såg renar springa på månen

hur kallt det än är
strider själen för sin levnad

överlevnadskonstnären
har inga minnen att dras med
i soluppgången

jag har placerat ut djur i skogen
men det hjälper inte
de kommer att flytta till staden

paranoikern har skaffat sig barn och vänner
och stulit sig ett liv -

växthuset var mitt gömsle
när jag överlevde Kriget

nu är Freden mitt alternativ
när jag spelar kort om min själ
med de lärde 

från grenar faller stundtals vissna blad
och lägger sig på marken
där jag en gång begravde min cykel
där jag en gång trampade sönder en dröm
där jag en gång stal ett äpple från trädet