När dog talet ur din lek-
amen det var sorg
inget svek som skylde
din trötthet

inför livet

när tystnade människors röster
inte längre ger genklang
i tomma salar ekar

din längtan

när var barriären större
än möjligheten

att få ge gränslöshet
i kärlek

och som jag svalde

ja

jag människan glupade i mig
törstigt hungrande svältande

i desperat näringsiver
blottad kropp och själ

smärta

lindring

och nu alla stumma röster tiger
om muren som växer

växer med tillbakahållna andetag

hör hur tystnaden ekar i salar
byggda av människohänder

hör hur kärleken ger vika