Klockan är strax 3 på natten fast det är klart.

Tiden har upphört att beytda något

Eller så är det bara jag som slutat räkna.

Jag följer solens uppgång bortom värmeverket. 

Med röken som något slags minutvisare

Halsen värker efter spelningen och jag ser fortfarande

framför mig de båda som fann varandra

Så vackert på något sätt hur de påverkades av mina ord,

musiken och känslan i min röst.

Men ändå, när jag tittar ut över parkeringen

förbi sporthallen och den plats där tiden slutade räknas

ser jag ansikten passera framför mig, vänner som gått vidare

Ord, Lany, Mysan och så du.. som dör varje natt i mina svarta minnen

Och jag vill bara skrika för det är så jävla orättvist

så fel, fel fel fel fel

och tomt

Men jag har förbrukat mina stämband för den här natten och

det blir bara tårar och allt för många papper

Men jag älskar livet, hur konstigt det än kan låta

Kärlek till er alla

/R