Jag vet att kon har en sådan lång tunga
att hon kan slicka sina näsborrar,
men det gäller inte mig.

Jag är tvungen att peta mig i näsan
för att kunna snyta mig
och duschar
gör jag bara jämt på ojämna datum.

Golven låter jag en gammal vän
gå över
med kökssvamp.

Han kryper hellre omkring
med ögonen nära golvet för att se skiten
än för ryggens skull
köra med borste och trasa.

Frimärken samlar jag bara på
i det syftet att kunna klistra på brev
och betala för mig
när jag vill ta mig förbi på vissa gator i staden
där man tar upp tull på det viset.

Det är barnligor
som står för
den statliga brottsligheten där.

De hävdar i vilket fall
att det är för folkets väl de står där
och då är det staten
jag genast får i tanken och känslan.

Alliansen som regerar landet
är som orcherna
i Sagan om Ringen.

Allt orcherna kände till
som sysselsättning
var vettlös förstörelse.

Det är de förstås som folkgrupp
inte helt ensamma om att syssla med,
men det stör mig
att de låter staten betala
för demoleringen av statens finanser.

Till frukost står det gröt på menyn
men jag tror
det får bli mackor.

Sedan skall jag gå ut i vädret
och göra bygden osäker.

Jag kan kvadrate
och då kan bråkstakarna räkna med
litet annorlunda bråk.

Att alliansen vill ha betalt av staten
för att sköta sina jobb
ser jag som en paradox,
de vill ju inte att staten skall äga.

Men om staten
inte skall ha några finanser,
hur skall då staten kunna betala ut löner?

Det alliansen har för ögonen på sikt
är att sälja ut allting
så att bara de besuttna skall ha ägande
och folket skall då krypa
för herrefolket
som det gjorde till så sent som omkring 1950-talet.