Tänk på hur svårt det är att klä sig, äta, använda datorer
utan att kunna vara säker på vad människorna som skapar
våra möjligheter att klä oss, äta och dricka, använda tekniska
prylar... utsätter sig för.

I exempelvis datorer finns det vissa ämnen som folk dör
under brytningen av för att vi skall kunna sitta
och använda datorerna vi faktiskt använder.

Det sker i Afrika och om det inte är slavarbete
att arbeta sig till döds så vet då inte jag.

I Indien och på andra ställen tillverkas de flesta
av de tyger som finns i våra kläder numera,
det är barn och vuxna som arbetar ihjäl sig
för att vi skall kunna köpa billigt.

Om vi haft kvar tekoindustrin i Sverige
hade Indierna inte kunnat sälja tygerna
och fått syssla med någon annan slavindustri istället.

Allting är köpt och pantat och vi bara leker oss fram
i tillvaron i jämförelse med de stackars människor
som arbetar för 'oss'.

Vi betalar dem inte ens.
Det är så man kan kräkas.
Men du och jag som ensamma individer
rår väl inte över att det är så här.

Det går förstås att köpa dyrare tyger och sy kläderna själva,
men de pengarna vi sparar på att köpa billigt
kan vi ju köpa dyr teknik för istället.

Jag vill absolut inte vara av med min dator nu när jag har en.
Men vad gör det med mitt samvete?

Ja, inte skänker jag väl alla dessa svältande, krigande,
utsatta offer och de som arbetar sig till döds i andra länder,
mer än någon tanke då och då.

Jag har inte råd att hålla mig med ett samvete, eller har jag?
Vad det skall stå på min gravsten?
Jag har inte råd med någon gravsten.
Har du?