Förlåt min bästa fröken

men säg mig vad betingar

i dagens kärva läge

produkter som årsringar?

Vad jag menar med frågan?

Vad jag förväntas välja?

Nej jag vill inte köpa,

kära fröken, jag vill sälja.

Nu efter fyllda sjuttio

har jag flera ringar över

och dem vill jag nu omsätta

i hyfsat mycket klöver.

På så sätt. Ni kan inte

på ringar sätta värde?

Ja, värdet av att åldras

kan ej ena ens de lärde.

Så låt mig därför först som sist

er lust att pruta skona:

För varje ring ni köper

vill jag bara ha en krona.

En krona för ett helt års

ljuvlig livserfarenhet.

Vad är ert skäl, min fröken,

för att inte köpa det?

Giv då istället chansen till

den stora, breda massan.

Säg bara till dem att de kan

betala mig vid kassan

där de ända till stängningsdags

hör hur jag tydligt klingar

det ljud som livet själv har skänkt

åt mina gamla ringar.