I vardagsrummet framför teven sitter den nykomna på fosterhemmet och kurar. Två långhåriga grabbar sitter i hallen vid pianot och spelar fyrhändigt. De kan inte komma underfund med vad det är för en figur, den där nya, men de beslutar sig för att kolla. Så den ene går inte in i vardagsrummet och frågar. Det är den andre som gör det. Han smyger sig fram till personen på golvet, slår sig ner ganska nära och klappar figuren på axeln utbristandes ett
- Du, grabben. Du ser precis ut som en tjej i det där långa håret.
- Jag är en tjej.
Något år senare kommer det ett team från tidningen Allt i hemmet, för att se om de kan göra ett reportage där om ungdomen av idag och vardagsrummets ansiktslyftning.
Ännu senare kommer de från teve och skall göra ett program om ungdomar på glid. För att ungdomarna inte skall verka vara alltför mycket på glid är det skönt att de allesammans kan sitta i det ansikslyftna vardagsrummet och uggla.
Någonstans i tiden efter dessa stormiga möten med den gamla herrgårdsbyggnaden, belägen någonstans mellan Åkersberga och Norrtälje, utspelar sig det formliga drama som du läste om alldeles i början av den här romanen.