Han vaknade utsövd en kvart före sju,

smög tyst för att inte väcka sin fru.

och lirkade upp dörrens handsmidda hasp.

Strax därefter stod han inunder en asp

och spred med förtjusning det ljusgula vatten

som sökt sig till blåsan den gångna natten.

Vindarna smekte hans blottade stjärt.

Han kostade på sig att släppa en fjärt!

En mjuk en som lät som en knarrande dörr,

att ljud som han hört många gånger förr

just när han stått bredbent och trygg under aspen

strax efter han tyst lirkat undan haspen.

Han sträckte försiktigt den åldrade kroppen

och skakade noggrant bort sista droppen

precis när den gryning som ännu var svag

förunderligt skapade ännu en dag

med smekande sol över glittrande vatten

i ett praktfullt farväl till försommarnatten.