Jag traskar runt bland verb och substantiv

och kämpar för att språket skall ge liv

åt budskap som nu kvävs av svåra ord.

Hur värjer man sig mot den bokstavsflod

som hotar att all skaparkraft förkväva?

Måhända är det tillräckligt att sträva

till verklighetens avslöjande ljus,

att svälja sin blockerings antabus?

Jag blundar nu så kanske om en stund

min trötta hjärna famnas av John Blund

som låter drömmar väcka fantasin

och frigör diktarådrans endorfin

så den ej längre vilar tyst och tom.

Som Fröding skrev om skalden Wennerbom

som i sin nöd såg sömnen som en gåva:

Visst är det gott för skalder att få sova!