Han stod bedrövad och skådade ut över den absolut spegelblanka fjorden. Båten var just sjösatt och premiärseglingen väntade. Men det tycktes inte finnas någon vind.
"Bedrövligt!" suckade han och liksom hängde med huvudet. "Hur skall det nu gå med seglingen?"

Hans hustru, en av dessa alla kloka kvinnor, betraktade honom tyst en stund.
Sen sa hon:
"Men, Ingmar! Om någon kan segla utan vind, så är det ju du! Ge dig av. Jag lovar: du kommer att fånga luftdrag i seglen och ljudlöst glida fram där ingen annan kan. Du, om någon! Min käre man."

Och skepparen gaskar upp sig, ger sig av. Och kan man tänka sig: han seglade på okrusat hav.