Jag återkom nyss från en långpromenad

bland texterna här. Många gjorde mig glad

även om de förmedlade sorg eller smärta

och annat som dväljs i ett misshandlat hjärta.

Begåvad poet eller "bara" skribent?

Den skillnaden ser jag blott som ett fragment,

ett grand, om du vill, i betraktarens öga.

En ren bagatell, den senterar jag föga!

Men däremot aktar jag inte för rov

att njuta av människans sköna behov

att skildra sitt liv, dela med sig av drömmar

som oemotståndligt mot läsaren strömmar.

Dessa ord är en källa så sprudlande fri,

en grönskans oas för en trött fantasi,

som hjälper mig fly varje kreativ svacka.

För det vill jag ödmjukast bocka och tacka.