Min tillvaro är som en mangelbod

där jag kläms mellan marmorvalsar.

Ett öde som villfares ond som god

och jag skriker för fulla halsar.

När gryningen kommer med vånda och svett

jag utsätts för dom och rannsakan

Det är som om Belsebub själv bäddat säck

med min likbleka kropp som lakan.

 De nattliga marorna släpper mig ej

ej ens när mitt sinne är vaket.

Så blir jag min egen plågas lakej

med blicken förankrad i taket