När ögonlocken hänger ner

som trötta baldakiner

och kroppen inte orkar mer

till trots att solen skiner.

När aftonbrisen verkar kall

och gräset frostigt bugar

och du går ut, i alla fall

fast ingen finns som trugar

och vattnar tyst den pelargon

som sväljer alla droppar

och skapar i dig en vision

av knubbigt rosa knoppar

då känner du att junikväll

är livskraftig men kall

och grå är kanske himlens päll

dock, skön som en Chagall

är Moder Jord, ett grönt motiv

som ger ditt sinne tröst.

Så fatta blyertsen och skriv,

bjud sommaren din röst.