Ambivalent som jag är, jag är ju ändå blott människa, gillar jag textens innehåll skarpt som i skarpt läge ungefär.

Samtidigt kan jag tycka att även om jag känner människor, en del av dem i vilket fall, det inte alltid måste vara 'nu eller aldrig', 'svart eller vitt'.

Men att det ofta nog dessvärre är just detta som är gällande lag så att säga över lag.

Till och med gänget som viftar så stolt med sin regnbågsfärgade flagga ser gärna saker med oblida ögon stundom, som hade de ett som horn i sidan till andra än dem själva.

Att se saker med sin mest utpräglat otåliga sida är litet som att stå och hålla mobilen över en bro till ett vattendrag (eller bara en toalett med uppställt lock).

Just i den stunden är det mest känslor en sådan varelse härbärgerar och därför är det heller ej ovanligt att vissa sinnesrörelser kan få ögonen att som ofrivilligt och chockerat följa mobilen i dess lust till frigörelse

i sitt svanhopp, schwupp, ur händerna på idkaren och landa efter en oändlighet av sekund eller sekunder i böljan den blå (grön för odjupa vatten som badkar, vattenklosetter och liknande).

Sedär en sorts skön våda av att låta sig fänglas med handboja mitt i livet och följandes lagar ingen polis eller domare skulle ha kunnat påtvinga dem.