Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det regnade så ymnigt att jag gjorde ännu ett besök i arkivet. (Naturligtvis vet du redan att ordet "krakel" utsägs med betoning på sista stavelsen?!)


Dråp i hastigt mord

Jag levde i tron att mitt liv var perfekt
och njöt varje dag som av läcker konfekt
tills plötsligt en kväll jag stack nyckeln i låset
och hörde det alltför avslöjande flåset.
Jag smög mig på tå fram mot dörren till kammaren
och såg det som fick mig att lita till hammaren:
Vår bysmed, som rakt genom förklädeslädret
bestigit en dam som, med benen i vädret,
belönade mannens vulgära attacker
med njutningsfylld sång som var långt ifrån vacker!

En utböling! Det fick mitt sinne att brinna.
I min paulun och i lag med min kvinna!
Jag vände min blick från den syndiga sängen
och rusade se'n full av hat ut till drängen
som satt, som han brukade, full som en kaja
strax bortanför lagår'n och rökte en braja.
"Nu har mina ögon min misstro besannat!
Min kärring och smeden, det är rent förbannat!
Nu ger du mig hammaren! Jag skall min själ
med Gud som mitt vittne slå båda ihjäl!"

Men drängen, dessvärre en smula debil,
han reste sig upp och sa med ett smil:
"En hammare, husbond, finns ej i vårt hus
men sme'n som jag rankar i höjd med en lus
var vansinnig nog att ge mig sin slägga!
Med den kan ni säkert de falska nedlägga."
Så jag grep till släggan och dräpte dem båda.
Men, ve och förbannelse, vad fick jag skåda?!
Den stendöda kärring som sme'n synts bestiga
var inte min hustru Det var blott vår piga.

I bakgrunden hörde jag hurusom drängen
med skyndsamma steg nu nalkades sängen.
Han sa: "Där gick smeden, och pigstackar'n med!
Så glimrande, då får jag äntligt ha husmor ifred!"
Själv fann jag asyl i en undangömd grotta
där lever jag nu, som en luggsliten råtta.
Min säng är en självplågares souvenir
som nog skulle glädja en indisk fakir.
Ett fotografi av en häckande häger
är numera det enda konstverk jag äger.

Den mat som jag tär vid mitt haltande bord
är osmaklig nog att ursäkta ett mord
på kocken som, olyckligtvis, är jag själv.
Ja, strömmen är livsfarlig på livets älv
som störtar sig över dig och vid krakel
kan lura dig göra dramatiska fel
och hastigt förlora det mått av balans
som skänker ditt handlande nödvändig sans.
Och dessutom, innan du hämndlystet frossar
i mord du bör veta vems skalle du krossar!




Bunden vers (Rim) av © anakreon VIP
Läst 183 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-06-25 19:50

Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Carl O Andersson
Jag kan bara buga mig.
En lustfylld och komisk historia
berättad med anakreonsk finess
2012-06-26

  walborg
Tack för rådet - skall tänka mig för
nästa gång sådant händer innan jag dör
2012-06-25

    Loffe
Jag brukar beklagligtvis inte orka läsa färdigt alltför långa dikter, men jag ångrar inte att jag plöjde igenom den här. Tack för ett stort leende!

// Olof
2012-06-25

    ej medlem längre
Krakel & Spektakel:
kakelugnen krackelerade
2012-06-25
  > Nästa text
< Föregående

© anakreon
© anakreon VIP