Vem ser den stig som skuggas

av gångna oförrätter?

Den väg man fåfängt söker

när maran, vissa nätter,

har tagit plats i sadeln

och rider som en häxa

och vrålar att du, äntligen

skall lära dig din läxa?



Vem skönjer stigen? Vem?

Och vem skall låna ut kompassen

så att du snarligt erövrar

den skärva av parnassen

där du kan andas ut i trygghet

bland personligheter

vars mål är att, en lycklig dag

få nämna sig "poeter"?