Själens bön:
Santa Clara Kyrkas gotiska stil med spetsigt torn fick plötsligt ett svart tungt socker vadd över sig, blixtarna slutade någonstans runt mäktiga vitraler fönster och parkens stora träd.
Molnen förvandlades till en dyna av smutsig art, smälta in med smala gamla gata som började virvla papperskartongers uppåt. Troligen har varit sängar till hemlösa som omringar kyrka övernaten.
En domedags turist talade till mig nyligen, Ni som nation måste raseras från jordens karta grymma dubbel moral folk ni är! Från dess, Då mitt besök till kyrka var planerad men på avstånd. På grund av mina allergier ofta i folk mängd mina tunga börja få domningar i stor stad och allergi tillverkare har blockad, på alla apoteker. Minst 3 veckor framåt jag får inte mina alergitableter.
I väntan på min kö nummer bekännas till FK filosoferar jag med mig själv:
Vist det är fel på mig, får man inte prata med någon om det jag råkar ut för, jag får höra i stundens besvikelse jag inspirerar förtroende för somliga och konstig nog jag är som predestinerad sådana drar till mig.
Jag tar det lugn och med ro kallar dem ändå storstad spöken eller goda änglar föra att änglar har Stockholm en legion änglar, flyger överför huvudet på oss! Så jag tillhör dem medborgare som pratar med okända.
En gång har händ jag har berättat till min kvarter kompisen vad jag har pratat med nyligen en annan granne och fick höra, det viste du inte att hon dog för en månad sedan?
Människor började invadera mittemot skattehus kontor och tar skydd från kalla stora regn droppar den 16 juli Stockholms city.
Vakterna gör motstånd, man får inte komma in utan orsak. Sedan människorna allierades sig runt om fastigheterna i portar, och kyrkans mäktiga bildning där bara några minuter innan mäniskor kom från alla hål i parken och satte sig tysta i kö för en bit soppköks släng mat. Jag kunde inte se någon mat utgivning från min skam vrål fönster nära en fläkt från skattehus kontor och bara betraktar händelserna och tittar runt som radar medan trycker och viker hård i hand min kö lapp numer 374 med tur i ordning 14 mäniskor framför mig.
Sedan ser jag hur turister och utslagna mäniskor stödjer kyrkans myrfasad med att egna rygg utan att bryr sig om regnet som slår dem hård i ansikte,
Deras bläcka orakade kind, människor av alla sorter, kultur och kön tränger sig på varandra och gör så här bara en mänsklig kedja runt kyrka på ett par minuter. Det var overkligt!
Var de viktig maten som väntades på förfarande eller vile skydda kyrka av regnet!?
Det var märklig eller mänsklig jag vet inte men det kändes som en iskall stråle spikar min rygggrads nerver.
Några sekunder tappade jag mig var inte säker att jag inte har träfats av blixten som alldeles designade en infrastruktur krånglig karta över mitt ansikte eller är jag död och förd tillbacka i tiden på Bellmans tider mitt i Stockholms city: den 16 juli 2012.Det var obehaglig trots alt jag satte i skydd i värme med fläkt alltså jag lever intalade jag mig själv.
Vakterna bekännande varje servis kontors ärende på 5,7 m avstånd bakom kunden utrustade till ordnings plikter ifall om någon tapar gnistra.
Svenskarna var mer piga på att svänga sig fram och tillbacka bland kunder av utländsk härkomst, beslöjade kvinnor som jag trådde var statyer dem rörde inte ens ögonen under slöja tills jag glor lite ser är tjänsten folk som har en tolk i närhet eller slitägare. Som skall orientera bevaka svart personalen.
Det kan inte vara sant tänkte jag mäniskor som har nu ärende med Försäkringskassan och Skatekontorett under samma tack och personal, kan bli aggressiva? ja men det är säker, det verklighet vi lever in.
Blixten harträffas mig en gång länge sedan, rakt genom hjärta, hand och fot, vi är kompisar jag var då en med honom, konstig jag fick inte dö, ändå jag blev svart blå en bra stund efteråt. Sedan blev jag mig själv ingen.
Min tour kommer lång i koridoren nr 24, jag glömmande vad jag vile fråga, och drar på tiden med artigheterna, vakten tittade lång på mig, jag tittar inom honom rakt med tomma blickar och fångar bara blixtarna, medan rättar till stålen framförtjänsteman jag skall prata med…